Idag fyller min pojkvän år.
Det var så självklart från första stund vi träffades att vi skulle ses igen. Vi är så lika, vi är så bra för varandra och vi vill båda nå samma mål med varandra. Det är så fint, att äntligen ha hittat en person som älskar lika starkt som jag själv gör, som vill vara med mig, som låter mig vara den känslostarka individ jag är, och som låter mig uttrycka mig så som jag gör, även om det blir fel ibland, därför att det som lyssnas på är vad jag faktiskt menar.
Jag känner mig för första gången alldeles tillräcklig, och att jag duger precis som jag är, bara lilla emotionella jag.
...jag älskar honom för så många anledningar, men denna är nog den allra starkaste anledningen.
Kommentera