Jag mår mycket bättre nu, på senare tid, för att jag har gjort val för min egen hälsa och träffat en helt fantastisk människa, min pojkvän.
Jag har ett jobb med fasta tider och är inte längre timvikarie, iallafall fram till augusti, och jag ska börja söka estetiska utbildningar till hösten.
Jag har börjat gå regelbundet till Psykiatrin, och har en väldigt bra och förstående samtalskontakt. Jag målar och ritar mer, jag har längre och längre perioder av glädje, ibland så länge som hela tre dagar i rad innan jag faller ihop, vilket är jättebra.
Jag har vänner, som förstår mina upp och nergångar, som ändå finns där, även om jag själv inte kan ställa upp på grund av mitt mående.
Jag har en pojkvän, som är så lik mig och som är så omtänksam och kärleksfull mot mig och i allt han gör. Jag har en otroligt stöttande och härlig familj. Föräldrar som ställer upp på alla sätt möjliga. Jag har en underbar katt, samt kanske den bästa rumskompisen/hyresvärden/nära vännen jag kan tänka mig att ha.
Jag märker vilka som vill stanna kvar i mitt liv, och inte, och jag märker vilka band jag bör klippa bort för min egen skull, och min egen lycka.
Jag vill fokusera på min lycka, och på allt jag kan åstadkomma, och jag vill kunna se på mina dippar och blå dagar som något nödvändigt och något som är helt okej. Jag har ångest, jag har varit med om väldigt jobbiga saker, som jag dels blivit utsatt för och dels har förorsakat själv. Och det får vara okej.
Jag får vara ångestfylld, jag får lov att ligga på golvet i mitt rum och försöka fokusera på min andning som idag, jag får må dåligt. För jag vet att jag kommer att må bra igen.
Viatrix

Kommentera