Jag snusar. Jag har snusat i ungefär ett halvår snart, och ganska nyligen blev det officiellt.
Det var inte så att det var hemligt, det var bara någonting som jag inte ville ta upp inför ett urval av folk. Och speciellt för min mamma.
Att berätta för min pappa var lätt, då han själv är en snusare, och vi hade ännu en sak att bonda över.
Tanken på att berätta för min mamma kändes oerhört svår. Jag kunde se det framför mig, hur hon skulle säga ett av sina klassiska "Näää, men Via..." och jag skulle känna att hon blev besviken på mig. Så nej, inte tala om det för henne. Det är ingen hemlighet, intalade jag mig själv, men jag vill inte prata om det. Eller visa det.
En dag på mitt jobb under fikapausen med mina kollegor, var samtalsämnet hur en vän till dem hade barn som snusade, rökte etc. men att deras stackars mor inte hade någon aning, och hur hemskt det skulle vara att alla andra visste om något utom deras mamma!
...jag kände hur jag log lite försiktigt och svarade att nej, det hade ju varit hemskt...
Direkt efter mitt pass tagit slut, tog jag upp telefonen och slog numret till min mamma. Jag sa:
"Mamma, jag har något att säga, och jag är rädd att säga det, för jag vet inte hur du ska reagera. ...så tänk dig det alla värsta, så kanske detta låter mycket bättre. Jag snusar."
Min mammas svar:
"Jaha. Vad snusar du för nåt då?"
...det var inte värre än så. Vi pratade om min snusdosesamling och jag la äntligen upp en bild på alla fina små dosor jag sparat, på sociala medier. Nu visste ju även hon!
Kommentera