Jag vet inte hur jag ska uttrycka detta i ord då det är delvis det som är problemet. I kommunikation är det språk, en bild, färg och känsla i den ordningen. Den sista perioden av mitt liv har det blivit helt tvärtom, och väldigt skarpt så, att jag känner, jag ser färg, jag får en bild och allra längst ner ligger språket. Sista tiden har jag haft svårare och svårare att uttrycka det jag tänker, därför att jag inte tänker i ord. Med meditationen blir det extra tydligt, att jag hör berättelsen för att få en bild och sedan känna, men jag kommer på mig själv att kämpa med att få bukt med upplevelserna, som jag känner, men som jag inte kan förstå eller lägga iordning för att jag först känner och sen tänker, men jag försöker verkligen göra tvärtom.
Jag har sista tiden också känt mig lite långsam eller inte så smart, för att det inte kommer ut som jag vill, även fast jag vet att jag ändå är rätt smart. Mer känslomässigt än annat dock.
